Dethär är värkligen ett av det hemskaste jag har hört :O Hittade det på en sida , Och det e så sjukt hemskt så att jag började få tårar i ögonen ..:'/
Det hände för något år sen. Jag och Frida var på väg hem från en fest. Det hade funnits Knark och alkohol på festen, men varken hon elr jag hade drukit. Det var vinter ute och ganska kallt. Vi hade hunnit gå en bit när en bil plötsligt stannade brevid oss vid trottoarkanten. I den satt två killkompisar till oss. De frågade om vi ville ha skjuts hem till henne. Det ville vi eftersom det var kallt och svårt att gå ca 1 km i stilettklackar. Vi hoppade in i bilen och killarna körde iväg.
Först verkade allt så normalt. Vi alla 4 pratade och skrattade som vanligt. Men efter ett tag fick jag en känsla om att något var fel. Han som körde visste vars min kompis bodde, men körde åt motsatt håll. Hon bodde inne i stan och han körde mot skogen.
Jag frågade flera gånger: "Vart kör ni oss? Vi ska ju hem till Frida." Frida satt Helt tyst, sa ingenting. Men hennes blick visade att hon var rädd.
Killarna körde en bra bit in i skogen innan de bromsade. De stängde av motorn och gick ut ur bilen. Varken Frida elr jag fattade något. En av killarna kom fram och tog tag i Frida arm. Han sa: "Var en snäll flicka och följ med mig." Hon försökte slita sig loss, men han var för stark. Han tog ett hårdare tag om hennes arm. Jag gick fram och Grep tag i hand, försökte bända loss hans fingrar. Han slog till mig i ansiktet med knytnäven. Jag släppte inte taget om hans fingrar. Han slog till mig igen, flera gånger. Tillslut var jag tvungen att släppa taget. . Jag kunde ändå se hur den andra killen tog tag i Frida andra arm och de släpade med sig henne in i skogen.
Jag såg att hon gjorde motstånd innan jag slutligen svimmade.
Jag vet inte hur länge det hade gått, men jag kvicknade till efter en stund. Det sjöng fortfarande svagt i huvudet. När jag tittade upp såg jag Frida Ligga där.
Först trodde jag att hon var död. , runt ögonen var hon helt svart och hon hade blod i hela ansiktet. Jag skrek, men orden stockades i halsen. Jag kröp fram till henne och vände henne på rygg. Hon hade sår på både armar och ben, vissa blödde fortfarande.
Hennes mobil låg på marken brevid. Jag tog upp den och ringde ambulans, men kunde inte berätta vars i skogen vi var. Inte heller vad som hänt.
Ambulansen kom efter bara några minuter med polisen i släptåg. De frågade en massa saker, men jag kunde inte svara på något. Inte heller orkade jag. Frida lastades in i ambulansen, en av ambulansmännen hjälpte mig in i den och så for vi iväg. Vi fördes till akuten. Frida rullades iväg på en bår till ett undersökningsrum. Själv fick jag gå till en läkare. Han sa att jag hade fått en hjärnskakning. Den var inte allvarlig, men jag kunde åka hem samma dag. Men jag kunde inte lämna Frida där.
Efter år av väntan på akuten kom både hennes och mina föräldrar dit. De kramade om mig och sa att allt skulle bli bra. Frida mamma grät.
En läkare kom ut från undersökningsrummet och sa: "Frida har en bruten arm, en spricka i ett revben, och småsår på händerna, benen och i ansiktet". Hennes mamma grät ännu Mer nu.
En annan läkare ropade från rummet där de undersökte Frida. Läkaren gick in dit igen och stängde dörren efter sig. Vi väntade igen.
Efter ytterligare ett tag kom han ut igen och sa: "Frida har fått sitt underliv sönderslitet, vi måste operera". De rulladde ut henne på en bår och försvann. En sjuksköterska kom fam till oss och sa: "Ni borde nog åka hem, det finns inget ni kan göra nu". Frida,s föräldrar stannade kvar under natten, men mina föräldrar tvingade hem mig. När jag kom hem bäddade de ner mig i sängen och jag måste ha somnat på en gång, för sen minns jag inte mer.....
Inte förrän dagen efter när de väckte mig och sa: "Frida är bra nu. De opererade henne inatt, och hon kan åka hem om några dagar.
När jag kom till skolan tre dagar senare stod folk i klungor och pratade om vad som hänt. De pratade jätte mkt om vad som hänt, men de visste inget om vem som hade blivit drabbad.
Frida kom aldrig mer till skolan. Sista gången jag såg henne levandes var på sjukhuset innan de rullade iväg henne till operationen.
Hennes mamma ringde till min mamma och berättade att vi var tvungen att åka hem till de. När vi kom fram till de kom hennes föräldrar ut på altan och sa: "Frida är död. Hon tog en överdos med smärtstillande." Jag hade aldrig varit med om en sån chock förut. Jag skrek rätt ut och rusade in u deras hus, uppför trappan och raka vägen till hennes rum. Hon låg på golvet. Med en pillerburk i handen och ett brev i den andra. Jag grät så att jag skakade. Jag såg att det stod "Till Amanda min bästa vän ♥" på brevet, så jag öppnade det. I kuveret låg ett brev där hon hade skrivit:
Amanda, jag vet att du kommer att hata mig nu, men jag orkar inte mer. Jag blev våldtagen i skogen av killarna. De slog mig när jag gjorde motstånd, trängde sig in överallt, höll för min mun när jag försökte skrika. Det gjorde så ont, så ont. De tvingade mig att suga av *J*, medans *P* våldtog mig. Sen bytte de. Jag minns inte vad som hände sen, men det var inte första gången de hände... Amanda, *J* och *P* har våldtagit mig flera gången, alltid bakom stängda dörrar. Jag har aldrig sagt något. Men de hände flera gånger. Och efter det som hände i skogen fick jag nog. Jag orkar inte mer.
Snälla, hata mig inte nu, jag gjorde det för din skull. För alla ni som älskar mig. Jag dog för er skull. Jag tänker på dig nu när jag sitter och skriver detta. Det gör ont att skriva detta.
Jag kommer alltid att vara hos dig, var inte rädd.
Älskar dig ♥♥♥♥♥♥♥♥♥ Vi ses på andra sidan
/ Din Frida"
Jag saknar dig... Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och vad som hände... Du gav mig en skiva, men jag har aldrig lyssnat på den. Det påminner för mkt om dig...
Du kommer alltid att vara min bästa vän... Vila i frid ♥
R.I.P Frida 2/8-92 - 4/9- 08
Jag saknar dig :'( F&A 4EVER ♥ Alltid du och jag Älskling;(<3 Glömmer aldrig dig Frida /och kommer aldrig glömma Dig Linnea R.i.p mina 2 Änglar Saknar er Kom tillbaka;(<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar